Gamla blogginlägg om det vi vet sen länge, men styrande fullkomligt skiter i

Helt adekvat just nu

Iotakt nov 2018

Sonen kom hem, men utan sin nya mobiltelefon. Utan märkeskläderna, utan plånboken och andra värdesaker. Framförallt kom sonen hem till hemmet utan trygghetskänslan i behåll. Otryggheten. Rädslan. Ångesten. Jag tror att vi alla kan känna hur vi skulle påverkas, men vi kan inte känna känslorna fullt ut. Vi förstår, men vi har inte varit med om det som den familjen har råkat ut för.

Men det blir tydligen allt vanligare. Det säger iallafall min kompis polisen när jag frågar honom. Ungar dras in i bilar eller i ett trapphus. De rånas på allt de har – och all sin värdighet. I det här fallet, med sonen till mina bekantas bekanta, blev det kanske lite värre än i vanliga fall. En grupp unga män som sliter in ett ensamt skolbarn i en bil – hotar, slår och rånar. 

Slut cit I otaktt

Nu går det undan

Om Alex Schulmans haverier

Alex har ingen auktoritet, ingen lösning, ingen analys och vore han på riktigt intresserad av intresset av att leva i trygghet i Gnosjö kunde han lätt ta reda på det. Hans krönikor går rundgång och pekpinnarna är gjorda av socker blandade av hans egna krokodiltårar bakade i hans navelludd. Tänk att måsta stå ut med kreti å pletis önskemål om en fredad vardag?

Slut citat mig själv

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s