färsk konsumentkortis

En följd av detta är att man även MÅSTE införa regler om att de utplacerade måste stanna i ”sina” kommuner annars faller ju hela upplägget iaf! NÖTTER

Från Januari i år om asylskäl noll…

Asylskäl noll

Johan Westerholm skriver om reinvesteringar av olika vinster på lokal nivå

Kollonialmakten ”Att vila på ekonomiska värden som man själva skapar”

Det kan inte uteslutas att vi tvingas till ett fragmenterat Sverige i en övergångsfas för att kunna hålla ihop.

Genom att pressa besluten nedåt i hierarkin kan vi skapa tillväxt och inte minst en förståelse för hur sköra de solidariskt finansierade välfärdssystemen är.

En solidaritetsförståelse som vi tappat genom åren. Genom detta, och att medborgaren själv blir delaktig nära den nivå besluten fattas kan vi kanske även återupprätta förtroendet för politiken och de solidaritetstanken.

Väldigt bra och intressant av Westerholm som vanligt!

Men läser den första kommentaren på hans post och blir varse om att man själv inte direkt är ute å cyklar. I af inte ensam Kommentatorn nedan

Erik Lidström ·

Johan, jag ber om ursäkt, för även om jag håller med i mycket av problemformuleringen i ”Den vita flykten”
http://ledarsidorna.se/2016/06/den-vita-flykten/
så räcker inte dessa funderingar till att vända det som nu sker. Jag har skrivit ner två längre saker kring detta, båda kanske för långa, och båda innehållandes mycket obekväma saker.
För det första är välfärdsstaten en sax som klipper banden mellan människor och som förhindrar integration. Sorry… Men för en socialdemokrat bör inte detta vara förvånande. Vi hade en gång i tiden folkrörelser i Sverige. Staten tog över dessas uppgifter grundat på teorin att staten skulle kunna sprida den gemenskapshet som finns i en folkrörelse till hela samhället. Men det går inte. Grunden till folkrörelser är frivillighet och ömsesidigt beronde mellan identifierbara människor. Båda försvinner när det offentliga tar över.

http://www.undertallen.se/…/saxen-som-klipper-sonder…/

För det andra ligger lösningen mycket i själva problemformuleringen. Vi har importerat nära en miljon människor i landet som inte skulle klara sig i ett Sverige utan bidrag och med en fri arbetsmarknad, en arbetsmarknad utan arbetsrätt. Hur många de verligen är kan man dock inte veta förrän man både avskaffar välfärdsstaten och arbetsrätten.
http://www.undertallen.se/…/vart-ohederliga…/

Det går inte att ha välfärdsstat och arbetsrätt om man ska få till integration. Att behålla välfärdsstaten och då utvisa kring en miljon människor är inte görligt heller, och skulle endast ge oss högst tillfällig respit. Vad som måste till är att vi låter dem som är här, frivilligt välja mellan att stanna och integrera sig (sink or swim), eller att pröva lyckan någon annanstans utanför Europa.

Alternativet är att fortsätta som nu med uppskattningsvis 225 utanförskapsområden, som snart blir lika omöjliga att ta sig in i som de 55 no-go areas som vi tydligen redan har.

Så länge arbetande människor går med på detta (år, decennier, sekel?) så kommer vi att dras med ett par hundra bidragsberoende små Detroit.
Vi som bor utanför dessa områden kommer att som i Marocko ha järngaller för våra fönster och vapen hemma.
slut citat kommentatorns kommentar
Reflektion;
Då jag var i Sydafrika 2008 slogs mitt naiva svenska sinne in av storleken på kåkstäder, av de inhägnade villorna där både höga murar elstängsel och krossat glas samt galler för fönstren var standard.
VEM/VILKA vill leva så?
29/12 2014 skrev jag ”För demokrati i tiden”
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s