När man känner sig full av tvivel

Om det skulle vara så att man twiwel (bonnska) på sakernas tillstånd så kan man vara alldeles säker nu. Efter åratal av ”Ryssvärme” så kommer nu ”spansk” dito, och det är fan inte som vanligt. Det är ju iof mer ”ryssaggression” så Putin behöver väl all hetta han kan uppbringa, själv.

Spansk vårvärme

 

Men plötsligt vid nästa musklick känns det bekvämt och förutsägbart igen. Skjutning igår, i förrgår och se där! En sprängning, jo jag tackar!Jag kan andas ut. Ser att ovanför står att en bil sprängts åxå. Ids inte klicka upp det ens för att kolla om det är samma händelse eller två separata.

smäll på balkong

Det stjäls också från klädinsamlingar och de elaka arslen som står för containrarna ska nu slå sina kloka ihop och försvåra detta, cit;

”Det måste finnas någon form av lock på insidan så att det blir en utmaning att öppna upp dem”

slut cit

Det finns fler som har lite svårt att copa med hur vårt land utvecklas/ats. Tex Dag Öhrlund. Han är inte bara lite bitter och gramse i största allmänhet utan rätt förbannad då han skriver;

Jag känner inte igen att staten är så stolt över sitt patetiska EU-medlemskap att vi låter baltiska traffickingkungar smuggla hit unga flickor över ”vackert” öppna gränser, ta deras pass, slå dem blodiga tills de håller käft och tjäna miljoner på att flickebarnen tvingas hora i förortslägenheter med solkiga madrasser på golvet.

Jag känner inte heller igen att vi tillåter att ungar från våldsammare länder tar med sig våldet hit, säljer knark och skjuter ihjäl både varandra och oskyldiga förbipasserande. Och jag accepterar det inte.

Jag känner inte igen att välfärdslandet som alltid slagit sig för bröstet tillåter att det ligger tusentals hemlösa tiggare på trottoarer från norr till söder, inte heller att dessa bygger hälso- och brandfarliga kåkstäder. Jag känner inte igen att våra politiker inte törs prata om problemet eller ta upp det med landet eller länderna det handlar om.

Men – kanske värst av allt – jag känner inte igen ett samhälle där alltfler hukar, ser sig omkring innan de viskar vad de tycker och är rädda för. Av rädsla för att kallas rasister, nazister, fascister eller något annat som slutar på -ister. Jag känner inte igen ett före detta (?) demokratiskt samhälle där precis varenda fråga, vartenda problem, borde få och kunna diskuteras öppet.
Men där alltfler är rädda för att uttrycka sin åsikt.

Det skrämmer mig mer än allt ovanstående tillsammans.

slut cit Öhrlund

Men hörni vad det blåååste i natt. Undrar om solen kommer att titta fram idag?

svart i rutan

 

 

Annonser

13 thoughts on “När man känner sig full av tvivel

      1. Jag har en glasburk med tättslutande lock …
        Nej, det var tvestjärtar. (Glaset i Örat, på Berns, 1973 eller något.)

        Gilla

    1. Tackar så mycket! jo, att visa på saker som inte fungerar, att tex vara kritisk mot förd migrationspolitik, belysa dubbla måttstockar osv- är förmodligen ett av de största brotten. Samma personer flämtar medlidsamt i sina yrkesgrupper ang bloggares öden i andra länder.

      HMF är inte kompatibel med yttrandefrihet. Punkt. Att kritisera en religion och dess utövares uttalanden är inte HMF.

      Gilla

    1. Utan er läsare, endast ett rop i rymden=)
      ”Je suis fucking Charlene” och det skrev jag till 4 olika avdelningar på VK tillsammans med en vädjan om att de skulle ändra ”felmeddelandet” från att jag VALT att lägga ner till att DE la ner mig, och att det då var lämpligt att skriva ut att jag begår ett lagbrott HMF. Inget svar. Vilket gör en lite besviken en stund, men bara att checka i nästa ruta för hur MSM fungerar.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s